Kl är 02.04 enligt min tid. Vilken tidzon jag egentligen befinner mig i just nu och vafan den klockan är har jag ingen aning om dock. Har precis vaknat efter nära timmars sömn i luften, någonstans mellan Frankfurt och Abu Dhabi. Har i flygplansmått mätt haft en alldeles förträfflig tupplur, planet är långt ifrån fullt och jag har kunnat ligga i vertikalläge över 4 säten. Jag har filt, kuddar, öronproppar och tom en ögonbindel. Etihad airways är utan tvekan det flottaste flygbolag jag åkt med hittills. Söta och eleganta flygvärdinnor, arabisk loungemusik i bakgrunden och till och med en lunchmeny. Och på tal om den, vart tog den där seasonal fresh fruit-plait vägen? Kan det varit så att jag sovit mig genom den? Fuck, jag är hungrig!
Men! So far so godo, huh?
Inte riktigt kanske. jag är inte ens halvvägs framme och jag har redan förlorat mitt ressällskap.
Min dag (eller gårdag är det ju nu) började vid ungefär halv nio, då jag gick upp och duschade, käkade frukost och allt va som vanligt. Det ovanliga den morgonen var att jag efter min normala morgonrutin packade färdigt väskan, satte mig på tåget mot Malmö med mamma och lunchade med syrran i Malmö. Under tiden fick jag påminnelse-sms från min kära vän och resekompis Johanna om saker jag inte skulle glömma, däribland passet.
Efter lunch på en krog på lilla torg i Malmö va det sedan dags att möta upp denna vän och ta tåget vidare till Kastrup. Det började även bli dags att säga hej då till mor min. Tårarna fullkomligt sprutade på terminal 1 på mor och dotter Henriksson, vi har ju aldrig varit ifrån varann så länge. Att flytta över staketet till granngården kändes väl som ingenting, det va nu det va dags att klippa navelsträngen på riktigt.
Boardingdags efter nåra glas rödtjut i baren. En skakig flygtur senare befinner jag mig i ett rörigt Frankfurt och hamnar ganska snart rätt. Står vid boardingen när Johanna säger att hon inte hittar sitt pass. Bara nåra minuter tidigare har hon informerat mig att hon inte hittat sin flygbiljett och sedan hittat den så jag säger bara åt henne att leta igen. Hela hennes packning ligger utspritt på golvet. Inget pass…
Nä, för passet hade Juuhani glömt i förra planet. Budskapet från herren bakom disken är att hon kommer missa vårt plan och att nästa går kl 11 imorgon bitti. Mitt råd blir att åka vidare utan Johanna, för att slippa extra kostnader för ombokning. Jag säger ja och lämnar en förtvivlad Johanna i Frankfurt och känner mig som världens sämsta kompis. Innan jag hoppar på får jag reda på att hon kommer komma på måndag kväll till Sydney. Min mobil har jag lämnat i Sverige, så jag kan inte ens nå henne och fråga hur hon mår. Det suger.
Nä, nu kom visst den där frukten i alla fall. Ser grymt ut! Nu ska jag hugga in!
ps! what's up med att man får en varm, våt pappersnäsduk typ innan maten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar