Det må låta hur töntigt som helst..men jag håller fast vid samma dröm som jag hade då jag startade mitt första band när jag va 7 år; jag vill bli musiker. Hur naivt det än låter, är det min stora dröm att få turnera och hålla på det med det jag älskar mest.
När jag va ca 15-16 hittade jag en skola som hette Musicians Institute, beläget mitt på Walk of Fame i Hollywood. Inte nog med att man kunde studera vidare inom sitt instrument - här kunde man utbilda sig till gitarrtekniker och bygga sin egen gitarr också. Jag fastnade direkt. Och smidigt nog hade jag helt plötsligt en reservplan; kan jag inte bli artist själv kan jag alltid fixa guran backstage till nån häftig rockstar. Sen dess har det varit mitt mål att komma dit. Det enda som håller mig tillbaka just nu är cashen. Jag vill dit så gärna att det nästan gör ont och jag kan komma på mig själv med hur olycklig jag är här. Inte på ett sånt vis att jag går och tycker synd om mig själv och mår dåligt, men jag kan liksom känna hur nånting saknas i mitt liv. Jag glömmer bort att leva i nuet, för i hjärtat är jag redan i Hollywood.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar